If I could freeze this moment I would
There is no time for us.
Hagnesta Hill
Gårdagskvällen blev högst otippad och konstig från början till slut. Vi kom aldrig in på jazzklubben, utan det blev två barer med gammalt och nytt folk istället. Jag försökte dra mig hem i hyfsad god tid men sprang på en klasskompis när jag gått från dom andra, så blev en liten avstickare hem till henne. När jag senare letade taxi hem vid Odéon möttes jag av höjden av fransk arrogans. Inga detaljer då det kanske är lite väl magstarkt för mina läsare som alla inte verkar uppskatta ocensurerade blogginlägg i dess ärligaste form.. hehe. Men jag kan säga att jag mår illa av hur vissa personer här beter sig som att dom inte har några skyldigheter till sina medmänniskor. Förmodligen en effekt av att bo i en sån här stor stad, där man kliver över uteliggare dagligen och ingen nyhet om överfall eller våld längre förvånar. Nånstans där kanske moralen försvinner, tron på att man själv faktiskt kan göra skillnad ibland.
Nu har jag krypit ner i sängen och är fullkomligt slut efter senaste dagarnas äventyr och brist på sömn. Fick sova tre timmar inatt innan jag skulle äta brunch med Josefine i Marais. Och åhh så mycket god mat! Alltifrån plättar med mängder av färsk frukt; jordgubbar, kiwi, mango, ananas etc, till massa smårätter; franskt, italienskt, libanesiskt, och goda små bakelser. Mums. Matkoman har kickat in, och jag tror jag ska somna in till nån mysig film nu.
I love you Paris
Frågan är: vart går man ut på klubbar med sköna människor och ordentlig puls i Stockholm egentligen? Förra veckan var vi på ett ställe som var över 2000kvm stort. Ace hemma med dess lokal, människor, musik och stämning känns som ett mellanstadiedisco i jämförelse om vi nu ska va sånna.. Åh jag kommer sakna att bo i en riktig storstad känner jag. Nej, dags att sluta sitta här och skriva och istället ge mig ut och leva lite mer! Kram på er alla.
Klaustrofobi
Fastnade i hissen idag. Utan mobil. 1,5 kvadratmeter. Tryckte på en knapp så att jag kopplades till något kontor någonstans, fick prata med en kvinna och förklarade på stapplande franska vad som hänt. 40 min och en panikattack senare släppte elektrikern ut mig, och jag kan lätt säga att det var bland det värsta jag varit med om. I stil med flyget över Atlanten påväg till Mexico i februari. Obehagligt att ha sån ångest. Uppenbarligen är jag värdelös på att hålla mig lugn i såna situationer, nära-döden-känslan tar gärna över.
Aja, nu två timmar senare börjar jag lugna ner mig. Händer ju roliga saker idag också, som att min syster och hennes pojkvän fått en lägenhet i Hammarby Sjöstad - grattis!! Dessutom är det helg igen :D
Ps. Det snöar i Paris idag. Hoppas det kommer mycket och att den ligger kvar på marken. Är sjukt sugen på att springa runt i Luxembourg som ett barn och ha snöbollskrig.
Filosofi med Frank Sinatra
För nästan exakt tre månader sedan flyttade jag hemifrån - till en stad jag inte kände, där jag inte kände en enda människa. Och det blev så mycket bättre än vad jag nånsin kunnat tänka mig. Och efter några månader på egen hand i Paris, så känner jag att världen helt plötsligt blev mycket mindre, och mer tillgänglig. Det finns så mycket att se, så mycket att göra, så många ställen att bo på. Och bara jag jobbar lite först så öppnar sig tusen valmöjligheter. Samtidigt måste jag ju komma igång med pluggandet någon gång. Men om jag inte vet vad jag vill, ska jag bara pressa fram ett intresse för någonting då och hoppa på ett femårigt långt program för att skaffa mig en master? Men ärligt talat tror jag att jag aldrig kommer veta vad jag vill. Så det är bara att göra det som känns rätt för stunden - om det nu är att plugga, jobba eller resa i/till Paris, London, Asien.. - och sluta grubbla så mycket över det.
"Valfrihet skapar ångest"/ Jean-Paul Sartre
En klok man. Men samtidigt är det väldigt härligt att ha möjligheten att drömma om hur jag själv ska utforma framtiden - för det är bara jag som bestämmer hur jag ska leva mitt liv.
Life
Vänner. Liv. Skratt. Glädje. Spontanitet. Puls. Lycka. Eld.
Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå - and I love it ♥
Today is a good day
Ge mig sömn
Love
Clothes
Minns ni crazy-lady i lavanderian för nån månad sen? Inte för att det här går att jämföra men ändå. Jag tvättade tre maskiner, med start typ 1 min mellan varandra. När jag kom tillbaka efter att ha suttit och pluggat på ett creperie när tvätten gick var en maskin av tre klara. Tror ni tvätten ligger kvar? Nej det fanns inga lediga maskiner så det var en man som hade tömt min maskin så fort den var klar. Visst jag fattar att man blir irriterad om det inte finns några lediga maskiner och det ligger klara tvättar som ingen hämtar. MEN mina andra maskiner gick ju fortfarande, man kan väl vänta fem min och se om nån kommer hämtar tvätten eller? Ghhaaa jag vet att det är min pedanta sida som talar, men varför skulle jag vilja att någon random människa tar ut mina nytvättade underkläder liksom? Om det är någon som förstår det jobbiga i det här så är det Katarina ;) Nej, tummen ner för lavanderian säger jag bara.
Trötta flicka
Fina Paris idag.
Tröttnar ni på bilder från Luxembourg? Jag slutar i alla fall inte lägga
märke till hur fint det är där.
Kunde inte låta bli att skratta åt dessa tre bilars parkering... Skön böter
på det.
Notre-Dame så sjukt fin i solnedgången när jag var påväg till skolan i veckan.
Ett sällsynt exemplar
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt
men nu möter jag alla ord som jag har sagt
Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Paris kysser mig på kinden
Min ungdom kommer aldrig igen
Jag har så mycket förstånd att förlora än
Så jag lovar dig inget, min käraste vän
Det är ett kort liv
Livet går just nu i 180km/h. Det är bara två veckor kvar i skolan. Känns helt overkligt att min tid här snart är över. Men jag gör mitt bästa för att inte tänka på det. Något jag faktiskt har lärt mig här, på gott och ont, är att leva i nuet. Vilket är helt underbart. Visst kommer det stunder då jag funderar och oroar mig över framtiden etc (tyvärr är det väl den sidan som visas mest i bloggen), men det är en sån liten del ändå. Exams börjar snart i kursen, vilket märks på vår lärare som verkar "kommit på" allt vi borde ha hunnit gå igenom, så tempot på lektionerna har ökat bara senaste veckan. Inte mig emot. Så nu blir det till att plugga ordentligt sista tiden som är kvar. Men gör man det tillsammans på ett mysigt fik nånstans i stan är det inte så dumt faktiskt. I övrigt tänker jag fortsätta leva här och nu, suga åt mig det sista av den här vackra staden innan jag lämnar den för kallare breddgrader. Idag är det lördag, mums älskar lördagar. Igår var det get-together hos en klasskompis som bor lite längre ut i Paris, i Levallois. Härligt folk, god dricka och mycket skratt - jag klagar inte. En lång taxiresa med supertrevlig chaufför senare somnade jag sött i sängen efter fem nångång, men kunde ändå bara sova till nio. Verkar tyvärr inte bättre än att hostan och halsondet är tillbaka. Jaha, denna gången var jag frisk hela två veckor, det tackar jag för! Vet inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen ännu. Kvällen lär bjuda på klubb uppe vid Republique, om kroppen orkar med det.
Det finns en gräns
Anyway, enda fram till den incidenten hade jag en mycket trevlig kväll med mina classmates :D
Här om dagen chattade jag med alla mina syskon samtidigt, riktigt mysigt. Börjar planera försiktigt inför julklappar, har bara en månad kvar här nu. Väldigt blandade känslor kring det. Det ska bli jättemysigt att komma hem igen och träffa alla mina nära och kära, men jag tror att det kommer klia i fingrarna när julen är slut. På senaste tiden har jag börjat känna starkare att jag inte vill flytta tillbaka till Stockholm. Det kommer inte ge lika mycket att bo där som att bo här. Men sen har vi vissa dagar, som idag, när jag önskar att jag kunde värma mig under en filt i soffan hemma, dricka té och prata med mamma ♥
Här under askan utav sönderbrända drömmar ska vi bygga nånting större
att jag är nöjd med mina svar,
att jag lutar mig tillbaks
och bara ser på vad jag har.
Du kanske tror att jag har slutat
lyssna på de goda råden.
Eller att jag är nöjd med mitt liv,
eller kanske att jag redan gett upp.
Men jag är fan så mer exklusiv,
och du kommer inte tro dina ögon
när jag bestiger min topp.
Crepes
Paris försöker vara svår och dekadent en regnig natt. Men det är fint.
Jardin des Plantes
Solen tittade fram i Luxembourg