Filosofi med Frank Sinatra
Här sitter jag en torsdagskväll, lyssnar på Sinatra och funderar över mina valmöjligheter. Även om jag numera gör allt för att inte tänka på framtiden. Har kommit fram till att jag tänker alldeles för mycket. Funderar fram och tillbaka och krånglar till allt. Men nu gör jag det tydligen ändå. Ikväll handlar det inte helt oväntat om vad jag ska göra med mitt liv nästa vår. Sen börjar jag tänka - varför har jag blivit så fokuserad på just våren? Jag har nog alltid tänkt att jag ska börja min seriösa utbildning till hösten 2011, och att det ska göras i Stockholm, Lund eller Uppsala. Stockholm har egentligen aldrig känts som lockande studentstad, men det är där socialantropologi-utbildningen finns. Men nu känner jag mig inte säker på något längre. Man kan dela upp möjligheterna i tre olika kategorier: jobba, plugga, resa. Tänk hur många val det går att göra under varje kategori, och sedan på alla olika sätt man kan kombinera kategorierna. Bestämmer jag mig för att jobba ett tag tex för att sedan kunna åka till exempelvis Asien, ja då behöver det ju inte vara förutbestämt att jag ska jobba i Stockholm, eller i Sverige.
För nästan exakt tre månader sedan flyttade jag hemifrån - till en stad jag inte kände, där jag inte kände en enda människa. Och det blev så mycket bättre än vad jag nånsin kunnat tänka mig. Och efter några månader på egen hand i Paris, så känner jag att världen helt plötsligt blev mycket mindre, och mer tillgänglig. Det finns så mycket att se, så mycket att göra, så många ställen att bo på. Och bara jag jobbar lite först så öppnar sig tusen valmöjligheter. Samtidigt måste jag ju komma igång med pluggandet någon gång. Men om jag inte vet vad jag vill, ska jag bara pressa fram ett intresse för någonting då och hoppa på ett femårigt långt program för att skaffa mig en master? Men ärligt talat tror jag att jag aldrig kommer veta vad jag vill. Så det är bara att göra det som känns rätt för stunden - om det nu är att plugga, jobba eller resa i/till Paris, London, Asien.. - och sluta grubbla så mycket över det.
"Valfrihet skapar ångest"/ Jean-Paul Sartre
En klok man. Men samtidigt är det väldigt härligt att ha möjligheten att drömma om hur jag själv ska utforma framtiden - för det är bara jag som bestämmer hur jag ska leva mitt liv.
För nästan exakt tre månader sedan flyttade jag hemifrån - till en stad jag inte kände, där jag inte kände en enda människa. Och det blev så mycket bättre än vad jag nånsin kunnat tänka mig. Och efter några månader på egen hand i Paris, så känner jag att världen helt plötsligt blev mycket mindre, och mer tillgänglig. Det finns så mycket att se, så mycket att göra, så många ställen att bo på. Och bara jag jobbar lite först så öppnar sig tusen valmöjligheter. Samtidigt måste jag ju komma igång med pluggandet någon gång. Men om jag inte vet vad jag vill, ska jag bara pressa fram ett intresse för någonting då och hoppa på ett femårigt långt program för att skaffa mig en master? Men ärligt talat tror jag att jag aldrig kommer veta vad jag vill. Så det är bara att göra det som känns rätt för stunden - om det nu är att plugga, jobba eller resa i/till Paris, London, Asien.. - och sluta grubbla så mycket över det.
"Valfrihet skapar ångest"/ Jean-Paul Sartre
En klok man. Men samtidigt är det väldigt härligt att ha möjligheten att drömma om hur jag själv ska utforma framtiden - för det är bara jag som bestämmer hur jag ska leva mitt liv.
Kommentarer
Trackback
