autumninparis

Väggarna rasar och jag undrar vad som hände. Måste vi döda varandra?

Nej usch, har precis vaknat efter att ha sovit som en stock i tre timmar. Nu ska jag gå ut, ta en promenad. Sen köpa massa juice, är sjukt törstig idag. Inget vackert dygn det här inte.

Tänker på hur det blir att komma hem. Är det meningen att allting ska återgå till vad det var innan jag åkte? Samma rutiner, samma jobb etc. Bara det att jag bott själv nu, men kommer flytta hem sen. Det kommer va hur mysigt som helst första två veckorna skulle jag gissa. Men det finns ju en gräns. Det blir bra att träffa alla igen, fika i vasastan, sitta på en pub på söder. Promenader runt Karlbergs slott och Kungsholms strand. Men som sagt: det finns ju en gräns. Stockholm är så sjukt litet. Mår typ illa när jag tänker på Drottninggatan, plattan, Hamngatan, Kungsträdgården, Stureplan (okej jag mår alltid illa när jag tänker på Stureplan), Kungsgatan, Hötorget. Jaha och ja det var ju i princip det, så var vi tillbaka där vi började. Nej men ni förstår vad jag menar; Stockholm är litet och jag kommer få klaustrofobi. Det finns liksom ett centrum där alla är, sen är det inte speciellt mycket folk ute på gatorna i resten av stan. Det finns tre tunnelbanelinjer. Det finns typ 4 bussar som åker över hela stan som man klarar sig på. Det tar 25 min att åka från norrort till söderort med tuben. Jag har full förståelse för att jag låter väldigt dryg nu, men det skiljer 8 miljoner människor i antalet invånare mellan Stockholm och Paris - och jag älskar att bo i en sån här stor stad. Jag har alltid vetat att det är det som passar mig.

Nej enough med denna tankebana, nu ska jag gå ut och ta en skön promenad i fabulösa Paris där gatorna aldrig är tomma ;)