Ett sällsynt exemplar
Ingen glittrar som dig Paris,
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt
men nu möter jag alla ord som jag har sagt
Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Paris kysser mig på kinden
Min ungdom kommer aldrig igen
Jag har så mycket förstånd att förlora än
Så jag lovar dig inget, min käraste vän
Det är ett kort liv
Livet går just nu i 180km/h. Det är bara två veckor kvar i skolan. Känns helt overkligt att min tid här snart är över. Men jag gör mitt bästa för att inte tänka på det. Något jag faktiskt har lärt mig här, på gott och ont, är att leva i nuet. Vilket är helt underbart. Visst kommer det stunder då jag funderar och oroar mig över framtiden etc (tyvärr är det väl den sidan som visas mest i bloggen), men det är en sån liten del ändå. Exams börjar snart i kursen, vilket märks på vår lärare som verkar "kommit på" allt vi borde ha hunnit gå igenom, så tempot på lektionerna har ökat bara senaste veckan. Inte mig emot. Så nu blir det till att plugga ordentligt sista tiden som är kvar. Men gör man det tillsammans på ett mysigt fik nånstans i stan är det inte så dumt faktiskt. I övrigt tänker jag fortsätta leva här och nu, suga åt mig det sista av den här vackra staden innan jag lämnar den för kallare breddgrader. Idag är det lördag, mums älskar lördagar. Igår var det get-together hos en klasskompis som bor lite längre ut i Paris, i Levallois. Härligt folk, god dricka och mycket skratt - jag klagar inte. En lång taxiresa med supertrevlig chaufför senare somnade jag sött i sängen efter fem nångång, men kunde ändå bara sova till nio. Verkar tyvärr inte bättre än att hostan och halsondet är tillbaka. Jaha, denna gången var jag frisk hela två veckor, det tackar jag för! Vet inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen ännu. Kvällen lär bjuda på klubb uppe vid Republique, om kroppen orkar med det.
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt
men nu möter jag alla ord som jag har sagt
Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Paris kysser mig på kinden
Min ungdom kommer aldrig igen
Jag har så mycket förstånd att förlora än
Så jag lovar dig inget, min käraste vän
Det är ett kort liv
Livet går just nu i 180km/h. Det är bara två veckor kvar i skolan. Känns helt overkligt att min tid här snart är över. Men jag gör mitt bästa för att inte tänka på det. Något jag faktiskt har lärt mig här, på gott och ont, är att leva i nuet. Vilket är helt underbart. Visst kommer det stunder då jag funderar och oroar mig över framtiden etc (tyvärr är det väl den sidan som visas mest i bloggen), men det är en sån liten del ändå. Exams börjar snart i kursen, vilket märks på vår lärare som verkar "kommit på" allt vi borde ha hunnit gå igenom, så tempot på lektionerna har ökat bara senaste veckan. Inte mig emot. Så nu blir det till att plugga ordentligt sista tiden som är kvar. Men gör man det tillsammans på ett mysigt fik nånstans i stan är det inte så dumt faktiskt. I övrigt tänker jag fortsätta leva här och nu, suga åt mig det sista av den här vackra staden innan jag lämnar den för kallare breddgrader. Idag är det lördag, mums älskar lördagar. Igår var det get-together hos en klasskompis som bor lite längre ut i Paris, i Levallois. Härligt folk, god dricka och mycket skratt - jag klagar inte. En lång taxiresa med supertrevlig chaufför senare somnade jag sött i sängen efter fem nångång, men kunde ändå bara sova till nio. Verkar tyvärr inte bättre än att hostan och halsondet är tillbaka. Jaha, denna gången var jag frisk hela två veckor, det tackar jag för! Vet inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen ännu. Kvällen lär bjuda på klubb uppe vid Republique, om kroppen orkar med det.
Kommentarer
Trackback
