autumninparis

Blicken fastnar i taket
följer det oförutsägbara spelet
skapat av skenet
från ett ensamt stearinljus

Utanför sliter vinden
i trädens sista löv
och får dom att dansa
vackert i novembernatten

Du fladdrar lika okontrollerat
utan mål och mening
försöker minnas hur det var
att känna tillhörighet

Dekadens är inte lika vackert
i bakfyllans ångest
som i det svåra
i höstlövens färger

Du virvlar i vinden
väntar på att landa
för att kunna börja klistra ihop
ditt brustna hjärta


Klockan är över två på natten, jag har inte producerat en riktigt text på ett och ett halvt år. Så mobba mig inte :)