autumninparis

Imorgon har vi vårt sista prov i phonetik, på tisdag är absolut sista lektionen. Att jag förmodligen inte kommer kunna vara där gör mig arg och ger mig ångest. Fjärde dagen jag är sängliggande, jag försöker att inte riva upp lungorna. Min mardröm är att börja hosta blod, något som känns obehagligt nära verkligheten. Hoppas medicinerna jag köpte idag hjälper. Fortsätter det såhär blir det läkarbesök imorgon, och jag ber till en gud jag aldrig trott på om att jag inte har lunginflammation.

Christoffer ligger bredvid mig och sover. Inte mycket sömn med en sovpartner som hostat fler timmar än hon sovit inatt. Jag lyssnar på Jose Gonzales och försöker andas lugnt. Tiden står stilla.