We are nowhere and it's now
Idag har jag varit tröttheten själv. Bristen på antal timmar sömn hann ifatt mig på eftermiddagen. Vår lärare frågade förskräckt om jag var sjuk eftersom jag var så blek och det syntes tydligen att jag frös ihjäl - även fast jag hade vinterkängor, jeans och fårpälsen på mig inomhus. Hon gick t.o.m. och kollade elementet, haha fan vad hemskt. Jaja, man kan inte alltid vara på topp, right? Idag är det onsdag och jag kände att även om det skulle va rätt nice så klarar jag inte av att gå ut tredje veckodagen i rad, så jag passade på erbjudandena. Dels för att mina ögonlock går ihop, sen måste jag ju vara fit for fight till helgen då mina vänner kommer hit, och något säger mig att det kommer vara all in, fullt ös hela helgen! :D Helt underbart, så nu stannar jag hemma och har första kvällen på nästan en vecka helt för mig själv. Imorgon ska jag även träffa min hyresvärd för lägenheten i Montparnasse som jag ska flytta till nästa vecka. Buhu jag vill inte!! Det här lilla rummet känns som mitt hem nu ju, Bastilleområdet överhuvud taget har ju blivit mina kvarter.. För att inte tala om det lilla kebab/pizza/baugett-stället som ligger precis bredvid mig. Då menar jag precis bredvid, deras bakdörr är i princip det enda jag ser från mina fönster, kommer sakna den alltid lika glada och varmt välkomnande personalen. Sen har ju vår bekantskap underlättats av att dom har öppet till kl6, så jag är ju lätt deras bästa kund när jag ramlar in hos dom x antal gånger i veckan för att fylla på med lite välbehövd energi. Om jag har ångest över att flytta från Bastille till Montparnasse, hur kommer det då kännas när jag ska flytta från Paris till Stockholm? Det vågar jag inte ens tänka på.
