autumninparis

Bom! Prata just med mormor och morfar i telefon, dom befinner sig nu några kilometer härifrån i deras kick-ass lägenhet. Och gissa vem som ska bli bjuden på middag av dom imorn? Jo jag! Haha fan vad tråkig jag är. Men efter att ha ätit min egen mat i två och en halv vecka blir jag överlycklig av bara tanken på att äta en ordentlig måltid. Borde ta tillfället i akt och äta kött, har inte blivit mycket proteiner hittills vill jag lova. Imorgon natt kommer Karro också, ser fram emot ett par bra dagar. På fredag har vi prov både i phonetik och vanliga språkkursen, suck. Dom säger ju inte heller vad vi ska plugga på vilket gör att min lilla hjärna glatt förtränger proven. Well well, får väl plugga imorgon bitti (kommer inte hända) och fredag morgon (kommer hända för då måste Karro också plugga). Hänger ändå med bra i skolan, eftersom det vi har gått igenom hittills ändå är saker jag har koll på. Men har märkt den här veckan att när det börjar bli svårare är jag helt lost. Jag menar, är det nån regel eller nåt undantag jag inte förstår, blir det inte lättare av att jag inte förstår vad personen som förklarar säger.

Vad händer där hemma? Hallå Emma tillexempel? Kinna i Umeå (vart fan ligger Umeå? Haha). Börjar fortfarande skratta när jag tänker på Krisitnas halvt desperata min när hon säger att det fan tar lika långt tid att flyga till Chicago eller New York som att ta tåget till Umeå, hahaha. Men något säger mig att du trivs bra där uppe, att du kommer bli borta för en lång lång tid. Nej usch vilken separationsångest jag fick nu.. Jag kommer ju antagligen bara va här några månader till, men Kristina ska väl bo där uppe i fem år. Och vem vet när Alex kommer komma hem efter att hon flyttat till staterna sen? Buhu :( Jag vet att det är skitbra att alla vi går våra egna vägar osv osv, but it doesnt change the fact that I miss you guys every day ♥


Emma i Mexico, Isla Mujeres