Jag önskar mig drömlösa nätter i julklapp
Ungefär lika glad som ovädret vi hade häromdagen känner jag mig idag. Ofta
när det regnar här så öppnar sig himlen helt. På bilden blåser det även sjukt
mycket, åskar och blixtrar.
Nej, jag hoppas att alla som läser det här har en bättre morgon än vad jag har!
Marais
Måste bara lägga till att jag dampar sönder på min kyl nu. Känner att kroppen är i hyfsad obalans, och skulle behöva lite vitaminer och protein som jag faktiskt var och köpte igår för att fylla frysen med. Och nu när jag kommer hem, tror ni inte att kylen goes frys igen och det inte finns något som är ätbart längre? Ghaaaa så frustrerande! Där fick jag för att jag vart duktig och handlat skinka, ägg, grönsaker, mozarella och annat som inte heter pasta eller baugette. Men det fick alltså bli pasta och iskalla tomater till middag - riktigt roligt. Aja, hellre att det fryser för mycket än att kylen lägger av och allt ruttnar..
Free'p'star
Luxembourg
Galleri i Marais
Ett annorlunda crepes-ställe.
People are what matters
La coupole och fina människor
Helena frågade mig igår vad det är jag saknar hemma. Förutom mina hem som jag kan sakna när jag bor såhär litet, så är det ju alla människor jag står nära som jag saknar. Det är personer som betyder mest. Och jag kände det hela kvällen igår - precis som jag kände det när mormor och morfar, några av mina syskon och vänner varit här - att jag är väldigt lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv ♥
Idag blir det lite shopping och fika i Marais med en tjej i min klass. Känner verkligen att jag måste ta vara mer på tiden här, se och göra mer saker. Jag har faktiskt bara sex veckor kvar här, och jag vet själv hur fort tiden går.
I miss you, I dont know how to ever breathe without you.
.
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril
Att fånga en fjäril, som vill fälla vingarna ut över världen,
en fjäril som flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst, hur som helst
Ett litet steg ut i världen
Hur som helst är det lite tråkigt att inte befinna sig i Stockholm nu när det sista jobbet jag gjorde för MIKAs ligger uppe. Gå och köpa förmodligen sista katalogen jag är med i. Jag har ju faktiskt en möjlighet att stanna här nästa termin och jobba för en fransk agentur, men jag har inte viljan. Vill helst inte tänka på nästa år, jag har verkligen ingen aning om vad jag vill eller ska göra. Time will tell. Idag är en sån där dag, ni vet när ingenting känns helt rätt. Man hittar bara fel på sig själv och inga kläder sitter snyggt. Jag undrar hur jag hamnade där jag är nu, när jag blev såhär vilsen, vad var det som hände, vad var det vi sa, vad var det vi aldrig sa. Nej, tror jag ska sova nån halvtimme till innan jag tar tag i den här dagen som, precis som alla andra fredagar, bjuder på ett franskaprov i eftermiddag. Men först en liten ego-boost för att må bättre, och för slutet på tiden på MIKAs skull:
Två steg från paradise
Har bestämt mig för att jag ska lägga energi på rätt saker. Energin ska läggas på rätt personer, att leva i nuet, att må bra. Om andra människor prioriterar annorlunda är det deras problem, vem orkar gå runt och vara arg? And guess what, I've never liked you anyway.
River en vacker dröm,
alla vill se dig dala nu som Håkan Hellström
Jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge
Skum bild från finbesöket för några veckor sen ♥ Jag tror jag älskar dom
där jag kommer från.
För dig
Värmer och lindrar halsen med vaniljté inatt. Dagen har spenderats i sängen med film, musik och lite sömn emellanåt. Gjorde ett försök att gå till affären (överlycklig när jag hitta den) för att handla lite. Kollade att jag inte glömt nåt när jag packade ner varorna, men märkte ändå att massa saker fattades när jag kom hem. Vilket betyder att den halvt skumma tanten som packade ner sina varor bredvid mig måste ha snott med sig några av mina. Virrig kvinna eller ännu en crazy lady. Whatever. Vad gjorde folk innan spotify?
När jag faller,
orkar du för två?
När idag blir igår,
kommer du att älska mig då?
Jag är rädd att man glömmer allt,
som vi glömde att vi älskade varann
Håll ut, stå ut med mig,
jag behöver dig.
Jag älskar dig.
Soluppgång över Paris imorse
Jag orkar inte förklara, försök se det ändå
i en ödslig vagn
och det luktar lite dig om mig
jag har en ambition
att jag ska bort nånstans
det är samma syfte som jag haft med dig
jag blev trött på mig själv
jag blev så destruktiv
och du fick inte följa med
jag har en situation
med ett annat liv
och du har ingen del i det
jag ska ingenstans
jag bara bryter lite is
det sägs att allting vänder
och det stämmer väl på sätt och vis
när en stannfågel ger sig av
jag bor enkelt igen
det är lite tomt ibland
men jag saknar ingenting akut
jag låter saker ta tid
jag har en öppen hand
det här är slutet på en lycklig början
♥
Self-pity
Monday
Stockholm från Västerbron
Från altanen på sommarn
Från altanen på vintern
Shelley
Vi går ut och brinner upp i natten
och skyller allt på våra fyllehuven
jag ser domen i dina ögon
Utsikt från nya lägenheten i Montparnasse
Luxembourg
Its my birthday!
Kaos i laverie
"Oj, ursäkta men jag har redan tagit den här maskinen."
"Jaha förlåt, jag såg det inte!"
Sen skulle vi skratta lite åt det. Men nej du, jag såg nog allt att hon var en crazy lady. Så jag sa åt henne att det var min maskin med tonen vad fan håller du på med, och mycket riktigt tyckte hon inte att det var konstigt. Nej hon ville dela maskin. Jag började tömma maskinen på hennes kläder och hon försökte typ med våld stoppa mig. Pucko. Inte för att det spelar någon större roll, men hon hade typ gula kläder och den maskinen skulle jag tvätta svart i 30 grader. Störda människa, ibland har jag inget tålamod med såna människor.
När vi ändå pratar om tvätt kan jag ju erkänna att jag tror att denna tvättomgång kommer bli min död. Jag behövde tvätta inte mindre än fyra maskiner. Det var alltså mycket att hålla reda på. Två av maskinerna som skulle vara vitt och mörkt med 40 grader var, råkade jag sätta på utan att kolla vad dom var inställda på. Självklart var båda inställda på 95 jävla grader. Försökte desperat vrida tillbaka till 40, men maskinen var redan igång. Åh fan. Ledsen för alla svordomar, men förstår ni vilken ångest om jag krymper alla dom kläderna till en 3årings storlek? Jag menar, vitt och mörkt i 40 grader, det är ju nästan alla mina kläder!! Förutom den maskinen som kärringen försökte sno tvättade jag även en maskin med bara rosa. Är det okej att jag har så mycket rosa kläder att dom måste ha en egen maskin? Time will tell om jag måste köpa en ny garderob i helgen. Och nya lakan, handdukar etc.. God help me.
Man måste dö några gånger innan man kan leva
Inte så god morgon
Samlar energi
Ge mig rättvisa
Jag har ju nämnt att det bor ett gäng uteliggare här utanför. En av dom har jag pratat rätt mycket med, tyvärr är ju han 90 % av gångerna jag pratat med honom alldeles för på och jobbig. Men jag tycker synd om honom. Det är som om han inte vet hur han ska prata med mig annat än att vara lite småkaxig och stöta på mig. Men jag förstår det, att man blir så efter ett tag när man bott på gatan. Kanske handlar det om att bara stänga av, spela någon annan hård person och inte visa minsta lilla sårbarhet. Det är väldigt väldigt mycket uteliggare i den här stan, vilket tyvärr får effekten att jag inte ger pengar till nån längre. Jag orkar inte se. Det handlar liksom inte om att man känner igen dom flesta som bor på gatan pga deras signalement, som det gör i Stockholm. Nu när det är så förbannat jävla kallt också hatar jag att se dom som bor här utanför. Igår stod jag och väntade utanför min port 10 min på vännerna, tog tillfället i akt och försöka prata lite seriöst med honom. Det var bra, jag vill inte vara en sån som bara stirrar ner i marken och försöker gå förbi. Frågade sen om han ville ha lite pengar att köpa kaffe på Starbucks som ligger på gatan. Det ville han så jag gav honom 6 euro. Nu vet jag inte om jag förstörde allt med att ge honom pengar och ändå framstod som nedlåtande. I så fall får jag väl hoppas att kaffet var värt det.
This is my home
Det är så sjukt kallt i Paris nu. Förra helgen behövde vi ingen jacka när vi ramla omkring på gatorna om nätterna, nu fryser jag ihjäl mitt på dagen. Men det är en väldigt fin höst som har kommit. Måste ta mig till Luxembourg och filosofera lite känner jag, det var några veckor sen nu. I och med att phonetikklasserna har slutat har jag inte vägarna förbi där längre. Men det kommer det bli ändring på, eftersom jag flyttar till Montparnasse senare i veckan och min nya lägenhet ligger ett stenkast från parken. Men jag vill inte flytta från Bastille, fan. På torsdag flyttar jag, om jag inte får sova en extranatt i den här lägenheten kommer jag få bo hos Josefine på onsdag. Har nämligen blivit lite problem med bytet, men det löser sig. På torsdag händer även en annan sak som jag inte vill, jag fyller 20 år. Fy helvete vad jag börjar bli gammal. Sista dagarna nu som jag är tonåring.. Är det dags att bli seriös sen eller? Börja tänka på vad jag ska göra med mitt liv? Nej. Men något jag faktiskt borde börja fundera på är vad jag ska göra i vår. Har bara två månader kvar i Paris. Inte ens det. En månad och tre veckor. Nej nu får jag sluta stressa upp mig. 20 år är ingen ålder, jag behöver inte bli seriös på ett tag, det kommer när det kommer. Och Paris finns kvar.
Innan skolan börjar idag måste jag städa, det ser ut som skit här inne. Borde tvätta men det får bli imorgon. Plugga måste jag göra i alla fall, har rätt stora läxor till idag. Men först ska jag somna om. Mådde riktigt dåligt igår, så även idag. Skulle behöva detoxa eller nåt likanande, mycket gift i kroppen känns det som. Har frusit konstant i ett dygn, är helt enkelt helt färdig. Kroppen orkar inte hålla igång i det här tempot. Men igår när jag borde sovit som en stock låg jag istället vaken och lyssnade på lätt snarkandes vänner i flera timmar innan jag lyckades somna vid tre. Så nu checkar jag ut för lite välbehövd vila, up and running snart igen. Som sagt, jag börjar bli gammal.
Ps. Jag älskar Håkans nya platta.
All you need is love
Trötta flicka
Igår var det demonstration på Bastilleplatsen i vanlig ordning, när vi
kom ut på gatan möttes vi av kravallpoliser.
Påväg till Chez Moune hade Kinna fortfarande en penna lite
sofistikerat i bröstfickan. "Kinna Jermer, arkitekt"
Tjejerna på dansgolvet
You only live once
Efter en dag med lite shopping i hallarna och god mat på italiensk restaurang är vi hemma igen. Sitter och förfestar lite lagom lugnt, senare blir det utgång på en klubb. Börjar nästan kännas alldeles för stereotypt det här, min nuvarande livsstil. Det är lördag och jag ska ut för femte gången den här veckan. Men bor man i Paris i några månader när man är 19 going 20 anser jag att det är helt okej att leva såhär, right? :)
Emma och jag en svettig kväll på Ace i Stockholm
Klubben Bolldog på spring break i Cancun, Mexico
Jag och Helena i Seattle 2006
Madde på ett tak i Stockholm i somras
Over and out.
Jag ramla omkull och tog mig upp och sen ramla jag omkull igen
Gårdagen var väldigt splittrad. Vaknade med svinont i halsen och en sjukt sliten känsla i kroppen. Madde och Emma drog ut på stan medan jag försökte plugga till provet jag hade senare, det gick ju som sagt inte speciellt bra. Stannade nere vid floden när jag gick till skolan, det var kallt och mörkt i Paris - väder precis efter mitt sinnestillstånd. När jag suttit där några minuter kom en precis lika sliten klasskompis förbi. Vi var sjukt nära på att strunta i skolan, gå tillbaka hem, laga mat och dö i sängen framför nya avsnitt av Gossip Girl hela dagen istället. Men vi var ju nästan ändå redan framme, så tog tag i oss själva, gick till plugget bara för att sen må ännu sämre av att faila hårt på provet. Fan. Men men, nya tag. Tillbaka hem för middag med tjejerna, total lycka när Kinna kom senare. Trångt och mysigt härinne nu vill jag lova. Några timmar senare hade vi fått ännu mer sällskap och drog iväg till förfest nummer två för kvällen. En härlig blandning av mina klasskompisar, bästa vänner och ett gäng spanjorer. När småtimmarna började ticka på var det meningen att vi skulle dra ut på en klubb, men det regnade och var sent och vi var för många för att åka taxi. Så drog till vad som blivit vårt stammishak här i Bastille, en Irish pub. Men ska fan sluta gå dit efter att dom alltid blåser oss på pengar. Några redbull-vodka och pizzaslizar senare var det trötta men glada tjejer som däckade i lägenheten.
Efter att Kinna kirrat en bamsestor frukost med alla bra ingredienser; yoghurt, juice, nutella, baugette, färskost, choklad, chips m.m. är vi snart redo att bege oss till hallarna för lite shopping innan det blir middag ute på en italiensk restaurang i Marais. Planen är att senare dra till en klubb uppe vid Pigalle, det här eviga hänget på irländska barer håller ju inte. Känner för att dansa loss på en klubb!
Det finns en gata där alla kan mitt namn
Jag ramlar dåliga gatan fram
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt
Och jag föll för nån på en fest nånstans
Och det skulle ju va dans, dans, dans!
Vägen till skolan igår, stan lika grå och sliten som jag.
Lägenheten är hyfsat fräsch kan jag lova.
I <3 Paris
Nu är mina flickor ute och har en (välbehövd?) turistdag i stan. Själv sitter jag och skakar dagen efter (som alltid?) med en kopp vaniljté och förösker fokusera på att plugga till franskaprovet jag har idag. Det går inte så bra, tankarna är överallt utom på skolan. Dessutom kom Madde hit med Håkans nya skiva som jag lyssnar på nu. Livet har ju varit värre måste jag ändå säga. Ikväll kommer Kinna hit, sen får vi se vad som händer, har lite olika alternativ. Bland annat födelsedagsfirande av en av mina klasskompisar i en second-hand butik som också fyller år. Utgång lär det ju bli hur som helst, en natt ute i Paris med mina finaste - I like it.
Säger jag tillräckligt ofta att jag älskar dig Paris? Jag älskar att komma bort från landet lagom där allting är välorganiserat, där man inte riktigt får sticka ut, med en huvustad som på många sätt inte kan räknas som en storstad. Jag älskar att bo i en stad med 10 miljoner invånare, där det kryllar av små kaféer, barer och boulangerier, små boutiqer med kläder från himlen. Där det finns tusentals parker att sitta i och bara titta på människor, och aldrig behöva känna igen någon på stan. Jag passar bra ihop med den här stan.
Dagens citat kommer från Håkan: Man måste dö några gånger innan man kan leva.
För en lång lång tid
Att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
Det finns inte mycket mer att säga nu
Vi två hör hemma
I ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
Skulle jag inte behöva dig längre
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid
Älskade Håkan
We are nowhere and it's now
Idag har jag varit tröttheten själv. Bristen på antal timmar sömn hann ifatt mig på eftermiddagen. Vår lärare frågade förskräckt om jag var sjuk eftersom jag var så blek och det syntes tydligen att jag frös ihjäl - även fast jag hade vinterkängor, jeans och fårpälsen på mig inomhus. Hon gick t.o.m. och kollade elementet, haha fan vad hemskt. Jaja, man kan inte alltid vara på topp, right? Idag är det onsdag och jag kände att även om det skulle va rätt nice så klarar jag inte av att gå ut tredje veckodagen i rad, så jag passade på erbjudandena. Dels för att mina ögonlock går ihop, sen måste jag ju vara fit for fight till helgen då mina vänner kommer hit, och något säger mig att det kommer vara all in, fullt ös hela helgen! :D Helt underbart, så nu stannar jag hemma och har första kvällen på nästan en vecka helt för mig själv. Imorgon ska jag även träffa min hyresvärd för lägenheten i Montparnasse som jag ska flytta till nästa vecka. Buhu jag vill inte!! Det här lilla rummet känns som mitt hem nu ju, Bastilleområdet överhuvud taget har ju blivit mina kvarter.. För att inte tala om det lilla kebab/pizza/baugett-stället som ligger precis bredvid mig. Då menar jag precis bredvid, deras bakdörr är i princip det enda jag ser från mina fönster, kommer sakna den alltid lika glada och varmt välkomnande personalen. Sen har ju vår bekantskap underlättats av att dom har öppet till kl6, så jag är ju lätt deras bästa kund när jag ramlar in hos dom x antal gånger i veckan för att fylla på med lite välbehövd energi. Om jag har ångest över att flytta från Bastille till Montparnasse, hur kommer det då kännas när jag ska flytta från Paris till Stockholm? Det vågar jag inte ens tänka på.
I found a temporary cure for a broken heart
Dagens humör splittras mellan två låtar;
Love will tare us apart again, och Lets dance to Joy Division. Jag föredrar att fokusera på den sistnämnda.
Imorgon kommer Emma och Madde, och Kinna flyger hit på fredag. Tänk att det redan är onsdag. Det känns som allting är en enda lång helg. Everyday is friday in Paris.
I miss you
Dance, dance, dance
Försvarstal
i ett ändlöst ingenting.
Du kanske ser mig spela över
på nån festlig happening.
Du kanske ser mig skaka dagen efter
när jag letar efter tråden.
Ja, herr Ågren, Du har
en sån giftig kommentar,
där Du står och suckar med
så fina, klara svar.
Men jag behöver inte nån som visar vägen
för jag tänker inte gå den.
Jag genar själv genom slyn,
och kanhända vet Du rakare spår.
Men nånstans mellan botten och skyn
svänger livet uppochner och det är därför det är där
som jag går.
Och jag är, jävlar i min låda, ingen tanklös idiot.
Jag är en grabb som söker bot
mot mina grabbiga begär.
Det Du ser nu är bara en halvfärdig del av en process.
En ideologisk skönhet, som är under produktion.
En attraktion med fason
och ideal och karaktär.
Ja, Du kan ta och skriva opp att jag ska bli
en reko kille med finess!
Herr Ågren står och ler
när jag vaknar uppochner,
och alla väggar skriker att jag trampar i klaver.
Då är det sant att jag slant
och knappast har nåt briljant att försvara.
Men för min egen del
behövs det ingen panel
för att få mig att förstå att jag har gjort nåt fel.
Nej, det behövs knappast sägas,
det kan huvudvärken själv förklara.
Men jag genar blan blomstrande snår
och här finns så mycket gott man vill smaka.
Men när de plöjer små färdiga spår,
ja, då får jag lite lust att springa över alltihop och
tillbaka.
Du kanske ser mig gå omkring
i ett ändlöst ingenting.
Du kanske ser mig spela över
på nån festlig happening.
Du kanske ser mig skaka dagen efter
när jag letar efter tråden.
Du kanske tror att jag är klar,
att jag är nöjd med mina svar,
att jag lutar mig tillbaks
och bara ser på vad jag har.
Du kanske tror att jag har slutat
lyssna på de goda råden.
Eller att jag är nöjd med mitt liv,
eller kanske att jag redan gett opp.
Men jag är mer exklusiv,
och Du kommer inte tro dina ögon
när jag bestiger min topp.
Sitter och pluggar alldeles för många franska oregelbudna verb till provet vi har om en timme. Imperativ av verb jag inte ens kan i futurumform och kommer alltså inte förstå vilket verb det är ens en gång. ÅNGEST. Men snart är det över, då ska jag spendera helgen med vänner och dom två äldsta syskonen som är på besök.
Over and out.
Heartbeats
Christoffer ligger bredvid mig och sover. Inte mycket sömn med en sovpartner som hostat fler timmar än hon sovit inatt. Jag lyssnar på Jose Gonzales och försöker andas lugnt. Tiden står stilla.
Dos Equis
The sound of silence
Nu har jag bestämt mig för att ändå stanna hemma idag. Känns skitjobbigt - vad fan ska jag göra hemma en hel dag till? Åh jag vill inte :( Men kroppen säger ifrån, orkar ju knappt gå omkring här hemma, och då vet ni ju hur litet jag bor. Suck. Om det inte blivit bättre efter helgen får jag väl ta tag i det här, typ hitta en läkare eller nåt. Inte för att jag har speciellt stort förtroende för sjukvården då dom inte lyckats fixa varken min mage eller hals under alla år. Men hey, bor ju i Frankrike nu, kanske finns lite starkare grejer att få tag på här.
Så idag får jag väl kolla på lite film kanske, och dricka té. Behöver ju knappast stänga av spisplattan mellan tékopparna. Har just laddat ner första säsongen av How I met your mother, får se om den serien. Sen har det kommit ut ett nytt avsnitt av Greys Anatomy också. Jaha fan vad party vilken rolig dag. Nej nu ska jag inte sitta här och deppa, min älskling kommer ju faktiskt hit ikväll! Så länge bjuder jag på lite fina rader av Winnerbäck.
Jag har en ambition
att jag ska bort nånstans
det är samma syfte som jag haft med dig
Jag minns vad jag minns
och jag har glömt vad jag glömt
det behöver inte ens ha hänt
det kan ha varit länge sen
men jag kan också ha drömt
det är en känsla som jag alltid känt
Jag bor enkelt igen
det är lite tomt ibland
men jag saknar ingenting akut
jag låter saker ta tid
jag har en öppen hand
det här är slutet på en lycklig början
Jag var bara inte gjord för dessa dar
En natt full av drömmar, inga mardrömmar, bara väldigt händelserika. Jag har verkligen sovit djupt inatt, väckarklockan fick ringa i 2 minuter innan jag vaknade - och då var klockan ändå 10. Även om jag drömt mycket är jag rätt säker på att det var nån som stod och bankade på min dörr inatt.. Hm.
Anyway, jag är uppe nu. Ställde mig i duschen i 40 min och spolade kroppen i hett vatten, inte minst på lungorna som verkligen inte mår bra. Kommer få sköna elräkningar om jag ska vara sjuk eller frusen hela hösten. Jag vill verkligen må bättre idag, har gjort ett försök till att sätta på mig ordentliga kläder. Men när jag väl satt på mig en klänning och den femtioelfte hostattacken för idag höll på att vända lungorna ut och in, då blev jag sur: vem försöker jag lura? Så det fick bli mysigare kläder istället, i alla fall för stunden. Tre timmar kvar tills jag måste åka till skolan om jag ska dit. Tills dess ska jag plugga på grammatikprovet (anledningen till varför jag verkligen vill till skolan idag) och dricka mycket varmt té. Sen får vi se om jag klarar av att dra mig till plugget. Som det är nu skulle det aldrig gå, skulle typ bli ombedd att gå ut ur klassrummet för att jag hostar så mycket. Men det kanske blir bättre närmsta timmarna..
Idag är en sån dag jag saknar att ha möjligheten att köra bil. Fan vad underbart att sätta sig i en varm bil med sätvärme och lyssna på bra musik och åka till skolan. Istället för att bli utmattad och hosta sönder av att gå alla miljarder trappsteg det krävs för att ta sig ner och upp ur en fullproppad, svettig och syrefattig metro. Klart man blir sjuk av att åka den. Eller en bil till ikväll, när jag ska åka och möta min älskling på flygplatsen! Jag längtar ihjäl mig ♥