You only live once
Efter en dag med lite shopping i hallarna och god mat på italiensk restaurang är vi hemma igen. Sitter och förfestar lite lagom lugnt, senare blir det utgång på en klubb. Börjar nästan kännas alldeles för stereotypt det här, min nuvarande livsstil. Det är lördag och jag ska ut för femte gången den här veckan. Men bor man i Paris i några månader när man är 19 going 20 anser jag att det är helt okej att leva såhär, right? :)
Emma och jag en svettig kväll på Ace i Stockholm
Klubben Bolldog på spring break i Cancun, Mexico
Jag och Helena i Seattle 2006
Madde på ett tak i Stockholm i somras
Over and out.
Jag ramla omkull och tog mig upp och sen ramla jag omkull igen
Gårdagen var väldigt splittrad. Vaknade med svinont i halsen och en sjukt sliten känsla i kroppen. Madde och Emma drog ut på stan medan jag försökte plugga till provet jag hade senare, det gick ju som sagt inte speciellt bra. Stannade nere vid floden när jag gick till skolan, det var kallt och mörkt i Paris - väder precis efter mitt sinnestillstånd. När jag suttit där några minuter kom en precis lika sliten klasskompis förbi. Vi var sjukt nära på att strunta i skolan, gå tillbaka hem, laga mat och dö i sängen framför nya avsnitt av Gossip Girl hela dagen istället. Men vi var ju nästan ändå redan framme, så tog tag i oss själva, gick till plugget bara för att sen må ännu sämre av att faila hårt på provet. Fan. Men men, nya tag. Tillbaka hem för middag med tjejerna, total lycka när Kinna kom senare. Trångt och mysigt härinne nu vill jag lova. Några timmar senare hade vi fått ännu mer sällskap och drog iväg till förfest nummer två för kvällen. En härlig blandning av mina klasskompisar, bästa vänner och ett gäng spanjorer. När småtimmarna började ticka på var det meningen att vi skulle dra ut på en klubb, men det regnade och var sent och vi var för många för att åka taxi. Så drog till vad som blivit vårt stammishak här i Bastille, en Irish pub. Men ska fan sluta gå dit efter att dom alltid blåser oss på pengar. Några redbull-vodka och pizzaslizar senare var det trötta men glada tjejer som däckade i lägenheten.
Efter att Kinna kirrat en bamsestor frukost med alla bra ingredienser; yoghurt, juice, nutella, baugette, färskost, choklad, chips m.m. är vi snart redo att bege oss till hallarna för lite shopping innan det blir middag ute på en italiensk restaurang i Marais. Planen är att senare dra till en klubb uppe vid Pigalle, det här eviga hänget på irländska barer håller ju inte. Känner för att dansa loss på en klubb!
Det finns en gata där alla kan mitt namn
Jag ramlar dåliga gatan fram
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt
Och jag föll för nån på en fest nånstans
Och det skulle ju va dans, dans, dans!
Vägen till skolan igår, stan lika grå och sliten som jag. 
Lägenheten är hyfsat fräsch kan jag lova. 
I <3 Paris
Nu är mina flickor ute och har en (välbehövd?) turistdag i stan. Själv sitter jag och skakar dagen efter (som alltid?) med en kopp vaniljté och förösker fokusera på att plugga till franskaprovet jag har idag. Det går inte så bra, tankarna är överallt utom på skolan. Dessutom kom Madde hit med Håkans nya skiva som jag lyssnar på nu. Livet har ju varit värre måste jag ändå säga. Ikväll kommer Kinna hit, sen får vi se vad som händer, har lite olika alternativ. Bland annat födelsedagsfirande av en av mina klasskompisar i en second-hand butik som också fyller år. Utgång lär det ju bli hur som helst, en natt ute i Paris med mina finaste - I like it.
Säger jag tillräckligt ofta att jag älskar dig Paris? Jag älskar att komma bort från landet lagom där allting är välorganiserat, där man inte riktigt får sticka ut, med en huvustad som på många sätt inte kan räknas som en storstad. Jag älskar att bo i en stad med 10 miljoner invånare, där det kryllar av små kaféer, barer och boulangerier, små boutiqer med kläder från himlen. Där det finns tusentals parker att sitta i och bara titta på människor, och aldrig behöva känna igen någon på stan. Jag passar bra ihop med den här stan.
Dagens citat kommer från Håkan: Man måste dö några gånger innan man kan leva.
För en lång lång tid
Att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
Det finns inte mycket mer att säga nu
Vi två hör hemma
I ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
Skulle jag inte behöva dig längre
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid
Älskade Håkan
We are nowhere and it's now
Idag har jag varit tröttheten själv. Bristen på antal timmar sömn hann ifatt mig på eftermiddagen. Vår lärare frågade förskräckt om jag var sjuk eftersom jag var så blek och det syntes tydligen att jag frös ihjäl - även fast jag hade vinterkängor, jeans och fårpälsen på mig inomhus. Hon gick t.o.m. och kollade elementet, haha fan vad hemskt. Jaja, man kan inte alltid vara på topp, right? Idag är det onsdag och jag kände att även om det skulle va rätt nice så klarar jag inte av att gå ut tredje veckodagen i rad, så jag passade på erbjudandena. Dels för att mina ögonlock går ihop, sen måste jag ju vara fit for fight till helgen då mina vänner kommer hit, och något säger mig att det kommer vara all in, fullt ös hela helgen! :D Helt underbart, så nu stannar jag hemma och har första kvällen på nästan en vecka helt för mig själv. Imorgon ska jag även träffa min hyresvärd för lägenheten i Montparnasse som jag ska flytta till nästa vecka. Buhu jag vill inte!! Det här lilla rummet känns som mitt hem nu ju, Bastilleområdet överhuvud taget har ju blivit mina kvarter.. För att inte tala om det lilla kebab/pizza/baugett-stället som ligger precis bredvid mig. Då menar jag precis bredvid, deras bakdörr är i princip det enda jag ser från mina fönster, kommer sakna den alltid lika glada och varmt välkomnande personalen. Sen har ju vår bekantskap underlättats av att dom har öppet till kl6, så jag är ju lätt deras bästa kund när jag ramlar in hos dom x antal gånger i veckan för att fylla på med lite välbehövd energi. Om jag har ångest över att flytta från Bastille till Montparnasse, hur kommer det då kännas när jag ska flytta från Paris till Stockholm? Det vågar jag inte ens tänka på.
I found a temporary cure for a broken heart
Dagens humör splittras mellan två låtar;
Love will tare us apart again, och Lets dance to Joy Division. Jag föredrar att fokusera på den sistnämnda.
Imorgon kommer Emma och Madde, och Kinna flyger hit på fredag. Tänk att det redan är onsdag. Det känns som allting är en enda lång helg. Everyday is friday in Paris.
I miss you
Dance, dance, dance
Försvarstal
i ett ändlöst ingenting.
Du kanske ser mig spela över
på nån festlig happening.
Du kanske ser mig skaka dagen efter
när jag letar efter tråden.
Ja, herr Ågren, Du har
en sån giftig kommentar,
där Du står och suckar med
så fina, klara svar.
Men jag behöver inte nån som visar vägen
för jag tänker inte gå den.
Jag genar själv genom slyn,
och kanhända vet Du rakare spår.
Men nånstans mellan botten och skyn
svänger livet uppochner och det är därför det är där
som jag går.
Och jag är, jävlar i min låda, ingen tanklös idiot.
Jag är en grabb som söker bot
mot mina grabbiga begär.
Det Du ser nu är bara en halvfärdig del av en process.
En ideologisk skönhet, som är under produktion.
En attraktion med fason
och ideal och karaktär.
Ja, Du kan ta och skriva opp att jag ska bli
en reko kille med finess!
Herr Ågren står och ler
när jag vaknar uppochner,
och alla väggar skriker att jag trampar i klaver.
Då är det sant att jag slant
och knappast har nåt briljant att försvara.
Men för min egen del
behövs det ingen panel
för att få mig att förstå att jag har gjort nåt fel.
Nej, det behövs knappast sägas,
det kan huvudvärken själv förklara.
Men jag genar blan blomstrande snår
och här finns så mycket gott man vill smaka.
Men när de plöjer små färdiga spår,
ja, då får jag lite lust att springa över alltihop och
tillbaka.
Du kanske ser mig gå omkring
i ett ändlöst ingenting.
Du kanske ser mig spela över
på nån festlig happening.
Du kanske ser mig skaka dagen efter
när jag letar efter tråden.
Du kanske tror att jag är klar,
att jag är nöjd med mina svar,
att jag lutar mig tillbaks
och bara ser på vad jag har.
Du kanske tror att jag har slutat
lyssna på de goda råden.
Eller att jag är nöjd med mitt liv,
eller kanske att jag redan gett opp.
Men jag är mer exklusiv,
och Du kommer inte tro dina ögon
när jag bestiger min topp.
Sitter och pluggar alldeles för många franska oregelbudna verb till provet vi har om en timme. Imperativ av verb jag inte ens kan i futurumform och kommer alltså inte förstå vilket verb det är ens en gång. ÅNGEST. Men snart är det över, då ska jag spendera helgen med vänner och dom två äldsta syskonen som är på besök.
Over and out.
Heartbeats
Christoffer ligger bredvid mig och sover. Inte mycket sömn med en sovpartner som hostat fler timmar än hon sovit inatt. Jag lyssnar på Jose Gonzales och försöker andas lugnt. Tiden står stilla.
Dos Equis
The sound of silence
Nu har jag bestämt mig för att ändå stanna hemma idag. Känns skitjobbigt - vad fan ska jag göra hemma en hel dag till? Åh jag vill inte :( Men kroppen säger ifrån, orkar ju knappt gå omkring här hemma, och då vet ni ju hur litet jag bor. Suck. Om det inte blivit bättre efter helgen får jag väl ta tag i det här, typ hitta en läkare eller nåt. Inte för att jag har speciellt stort förtroende för sjukvården då dom inte lyckats fixa varken min mage eller hals under alla år. Men hey, bor ju i Frankrike nu, kanske finns lite starkare grejer att få tag på här.
Så idag får jag väl kolla på lite film kanske, och dricka té. Behöver ju knappast stänga av spisplattan mellan tékopparna. Har just laddat ner första säsongen av How I met your mother, får se om den serien. Sen har det kommit ut ett nytt avsnitt av Greys Anatomy också. Jaha fan vad party vilken rolig dag. Nej nu ska jag inte sitta här och deppa, min älskling kommer ju faktiskt hit ikväll! Så länge bjuder jag på lite fina rader av Winnerbäck.
Jag har en ambition
att jag ska bort nånstans
det är samma syfte som jag haft med dig
Jag minns vad jag minns
och jag har glömt vad jag glömt
det behöver inte ens ha hänt
det kan ha varit länge sen
men jag kan också ha drömt
det är en känsla som jag alltid känt
Jag bor enkelt igen
det är lite tomt ibland
men jag saknar ingenting akut
jag låter saker ta tid
jag har en öppen hand
det här är slutet på en lycklig början
Jag var bara inte gjord för dessa dar
En natt full av drömmar, inga mardrömmar, bara väldigt händelserika. Jag har verkligen sovit djupt inatt, väckarklockan fick ringa i 2 minuter innan jag vaknade - och då var klockan ändå 10. Även om jag drömt mycket är jag rätt säker på att det var nån som stod och bankade på min dörr inatt.. Hm.
Anyway, jag är uppe nu. Ställde mig i duschen i 40 min och spolade kroppen i hett vatten, inte minst på lungorna som verkligen inte mår bra. Kommer få sköna elräkningar om jag ska vara sjuk eller frusen hela hösten. Jag vill verkligen må bättre idag, har gjort ett försök till att sätta på mig ordentliga kläder. Men när jag väl satt på mig en klänning och den femtioelfte hostattacken för idag höll på att vända lungorna ut och in, då blev jag sur: vem försöker jag lura? Så det fick bli mysigare kläder istället, i alla fall för stunden. Tre timmar kvar tills jag måste åka till skolan om jag ska dit. Tills dess ska jag plugga på grammatikprovet (anledningen till varför jag verkligen vill till skolan idag) och dricka mycket varmt té. Sen får vi se om jag klarar av att dra mig till plugget. Som det är nu skulle det aldrig gå, skulle typ bli ombedd att gå ut ur klassrummet för att jag hostar så mycket. Men det kanske blir bättre närmsta timmarna..
Idag är en sån dag jag saknar att ha möjligheten att köra bil. Fan vad underbart att sätta sig i en varm bil med sätvärme och lyssna på bra musik och åka till skolan. Istället för att bli utmattad och hosta sönder av att gå alla miljarder trappsteg det krävs för att ta sig ner och upp ur en fullproppad, svettig och syrefattig metro. Klart man blir sjuk av att åka den. Eller en bil till ikväll, när jag ska åka och möta min älskling på flygplatsen! Jag längtar ihjäl mig ♥
Sick as a dog
Saker som fått mig att må bättre dagar som denna;
- Göra en mysig spellista på spotify
- Titta på gamla bilder, då livet precis som nu gick i 200km/h
- Maila med en omtänksam mamma
- Prata med pojkvännen och tänka på att vi ses om 27h
- Fina ord från vännerna närmast hjärtat
Kan någon ge mig en annan en kropp med ett bättre immunförsvar? :(
I could use a hug today
Love
Bonsoir! Fick tillbaka provet i phonetik idag, gick bättre än jag trodde faktiskt så det var ju skönt. På fredag har vi prov i grammatiken igen, vi ska ju ha det varje fredag nu. Men sista phonetikprovet blir nu på måndag då dom lektionerna slutar på tisdag, härligt. Idag har jag inte oväntat varit ordentligt trött och sliten i kroppen. Om nån timme drar jag mig ut på stan igen för att träffa en gammal vän och ta en trip down memory lane. Men lovar mig själv nu att det inte ska bli sent, med tanke på att vi kör all-in imorgon då Sabine intar Paris för ett par dygn. Men sen blir det i alla fall en lugn helg, där det enda som står på listan är att ta det väldigt lugnt och må bra i min pojkväns sällskap. Nu när det bara är två dagar kvar tills Christoffer kommer hit känns det nästan outhärdligt att vänta sista tiden. Vi har inte setts på fem veckor nu, det är en lång lång tid. I can't wait baby ♥
Jag och Christoffer
Jag lägger upp en förstoring av det här fotot, är det bara jag som ser hur vackert det här är? 
Min andra lilla älskling i ett annat fint landskap - vinter i Sverige
Sen måste jag bryta dom fina bilderna med något hysteriskt roligt.
Höst 2009; jag, Emma och Madde tog bilen ner till Kinna i Borås.
Hålan hade inte mycket att erbjuda i kategorin nattliv, men på
hemvägen fanns det i alla fall en sjysst kiosk. Där såg vi denna
reklam och vek oss dubbla av skratt. Saknar mina flickor ♥
Elegi
Min lärare verkade bara se mig igår på grammatiken, jag fick typ läsa hälften av alla uppgifter som vi gjorde. Whatever, det får tiden ändå bara att gå fortare. Skolan har känts rätt jobbigt på senaste tiden, men jag vet inte, tror jag börjar ändra mig. Gillar båda lärarna mycket, dom har humor och är alltid glada. Börjar lära känna mina classmates också, och dom flesta är riktigt sköna. Hösten ser ljus ut.
Efter skolan var jag nära på att ta en taxi hem och begrava mig med min förkylning i sängen i 15 timmar. Men det var en tjej i klassen som fyllde år, vad ska man göra liksom? Klart jag var på när 10 personer i klassen skulle ut. Det var ladies night på puben, så fick riktigt bra priser. Det var verkligen en lyckad kväll, fan vad kul vi hade. Nu har jag varit vaken i typ två timmar, ätit frukost och mailat nära och kära som jag inte hunnit med senaste dagarna. Och klockan är inte ens åtta ännu? Men jag har inte kunnat sova inatt, förmodligen pga brist på mat i kroppen. Så nu har jag vart uppe och gjort en stor frukost :D Har två nya avsnitt av One Tree Hill att plöja igenom nu, sen ska jag sova lite till, plugga och dra till skolan. Får se vad som händer senare idag, ligger en drink efter dagens lektioner på förslag. Men eftersom det blir en ordentlig utgång imorgon också, och eftersom jag egentligen är sjuk ju så skulle det vara skönt med en vit dag och mycket vila idag.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Sickness
Nej fan vad deppigt det blev nu, hoppas på att komma hem från skolan sen och må mycket bättre med massa energi. Frågan är om man kommer bli frisk any time soon med tanke på att halva min klass sitter och snorar, hostar och nyser på lektionerna. Mysigt vi har va? Haha. Nej, ingen höjdare att va ensam när man inte mår tipptopp. Jag menar, jag är ju van vid att dricka pappas goda té med honung (annat från mitt fruktté jag fick dricka idag utan mjölk) eller bli ompysslad av mamma. Vill bara att den här veckan ska flyga förbi så att Christoffer kommer hit och tar hand om mig :) ♥
Today isn't a very good day
Luxembourg in my ♥
